Moderaternas kräftgång – politik utan reform

Många gladdes säkert åt hettan i helgens partiledardebatt eftersom det var det mest intressanta som hänt under senare tid i svensk politik. Socialdemokraterna lever högt på att inte ge några besked och saknar precis som moderaterna en övergripande målbild av vad de vill göra med Sverige. Konflikten står istället mellan att låna till skattesänkningar och bygga ut bidragssystem.

Ingenstans finns reformtankar eller ens vaga visioner om Sverige 2018 eller 2022. Istället ska välfärdsbygget underhållas och förvaltas med små justeringar för att inte stöta sig med den trygghetstörstande väljarkåren.

De som tycks förlora mest på denna tidsanda är moderaterna som nu fastnat runt 25 procent i opinionsmätningarna. Moderaterna som varit motorn i Alliansen hade ingen egentlig förnyelse av sin politik när de gick till val 2010, istället var det ansvar för ekonomin och en omvärld i gungning som gjorde att Anders Borg närmast på egen hand ordnande regeringsmakten. Det är grunden i partiets nuvarande problem. Under mandatperioden har det heller inte hamrats på några nya reformpaket. Den som väntar på de stora reformerna inför valet lär nog vänta förgäves.

Moderaterna och Fredrik Reinfeldt pratar ofta om att se samhällsproblemen som en del i att forma sin politik. Men det är just i detta man nu brister. Ett gigantiskt samhällsproblem för de viktiga storstadsväljarna är bostadsbristen. Bostadsmarknaden är ett politiskt misslyckande av monumentala mått som pågått under decennier. Denna fråga har Moderaterna valt att lyfta åt sidan i rädsla för politisk konflikt.

Jobbskatteavdrag i alla ära men moderaterna skulle vinna på att prata mindre jobbskatteavdrag och mer bostäder. Vad jobbskatteavdraget handlar vet de flesta väljare inte medan alla kan relatera till boende och bostadsbrist. Moderaterna skulle vinna mycket på att plocka någon mer jordnära fråga och peka på en tydlig lösning som väljarna förstår.

Makten att förändra och leverera ligger trots allt hos två personer – Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Att makten centrerats till två personer har fördelen att det snabbt går att ändra kurs. Samtidigt är sårbarheten stor om dessa inte ser behovet av att ändra kurs. Just nu ser det ut som de bara avser att öka tempot i samma hjulspår.

Den framlidne moderata riksdagsledamoten Johnny Munkhammar skrev 2007 boken “The  Guide to Reform – How Policymakers Can Pursue Real Change, Achieve Great Results and Win Re-Election” – det är en bok som fler moderater borde läsas när rädslan för att förlora blivit större än viljan att förändra.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *